Jag ställde mig på vågen idag igen. Jo, den visade minus. Tur! Känns som att det kan bli en bra dag efter det beviset :) Idag måste jag ta mig ut och gå eftesom jag inte kan gå något till veckan. Dennis ska bort och jobba måndag till torsdag. Jag har fixat barnvakt imorgon kväll när jag ska iväg och träna men de andra dagarna får jag minsann se till att röra mig mycket på jobbet...

Det är lördag. Lördag är stora godis dagen. Så ska det i alla fall vara men ändå känner jag att jag inte klarar av att äta godis. Jag vill men kan inte. Eller är det kan men vill inte... Jag vill inte bli totalt fanatisk så jag inte klarar av att unna mig något utan dåligt samvete. Igår hade jag ruskigt dåligt samvete efter lite fika och saft. Å andra sidan, jag har ett mål jag vill uppnå också. Men kanske är det så att jag inte dör, eller att målet blir förstört, av lite godsaker. Det handlar trots allt om att äta allt med måtta. Men klarar jag av det? Hur kommer jag att må imorgon om jag unnar mig en godispåse ikväll? Jag känner inte suget. Vi har haft främmande idag och trots jätte gott fika som stod på bordet drack jag endast mitt vatten. Jag känner inget behov av att stoppa i mig fika men samtidigt är det något inom mig som säger Mona du får unna dig! Det är inget fel i att äta lite godsaker någon enstaka gång. Kanske är det så också. Det viktiga är väl att de kalorier jag får i mig ska förbrännas. Sen kommer nästa fråga. Är det så att jag äter för lite och resultatet blir att jag känner mig trött? Eller är jag trött för att jag jobbat mycket och det blivit sena kvällar? Visst känner jag hunger mellan varven men då dricker jag vatten. Tidigare skulle jag unnat mig något men inte nu. Jag kan ta en frukt men har jag redan ätit mellanmål så skippar jag den frukten...

...känns som att det är jag som begått den... För det första, fredagar är lika med fredagsfika på alla förskolor här på byn. Det är ruskigt otrevligt och oartigt att inte smaka... Sen är det även systers födelsedag idag. Jo, jag har smakat även där. För att sona mitt brott lite gick jag hem, det var skönt men känner ändå att jag syndat och ätit onödigt mycket som jag egentligen inte behövt få i mig...

Dagens mat.

Frukost: fiberhavregrynsgröt med äppelmos

Mellis: grillad korvskiva med ketchup och senap

Lunch: sallad, stuvade makaroner och köttbullar

Mellis: äpple och banan

Middag: proteindrink

Övrigt: halvt wienerbröt, halv biskvi (hur 17 stavas det), chokladboll, halv kaka (från långpanna), en tugga chokladtårta samt saft

Jag menar hallå, det är ju bara läsa min övrigt post för att se hur otroligt många onödiga kalorier jag har fått i mig. Vad tänkte jag egentligen? Jo jag tänkte som så, jag får inte bli helt fanatiskt och inte äta något, jag måste unna mig ibland men det känns inte bra såhär efteråt...

Kanske är det som Jessica säger. Jag har blivit lite knäpp!! Jag kan inte hjälpa det. Jag vill verkligen bli smal igen. Och när jag menar smal så menar jag verkligen smal. Jag vill väga som jag gjorde innan Linus, ca 54 kg. Med tanke på att jag bara är 160 cm över marken så tycker jag det är ganska lagom, helst skulle jag vilja väga 50 kg men det målet tror jag inte är riktigt realistiskt. I så fall måste jag nog leva på enbart vatten och eventuellt lite havregryn... men det känns inte så hälsosamt. Jag vill gå ner, men det ska vara på ett sätt som gör att det håller i sig i längden. Sen vill jag också att andra ska se på mig att jag gått ner. Att även de ska tycka att jag blivit smal och fin. Det kanske är ytligt men eftersom jag känt mig fet och ful ett längre tag tycker jag faktiskt att jag är förtjänt av det.

Jag kunde inte hålla mig. Jag var helt enkelt tvungen. Många röster i mitt huvud som sa att jag skulle. De brottade lätt ner förståndet. Restultatet blev vågen... jag ställde mig på den... den visade lite mindre. Kändes skönt. Känns som att jag gjorde ett bra val igår när jag skippade middagen... Var inte speciellt hungrig heller. Bara jag dricker massor med vatten så försvinner hungerkänslan. Det är bra.

Träning kl 18. Längtar! Hanna sviker, hinner inte (säger hon) men det är hennes förlust. Tror egentligen kanske att hon vill men är lite av en fegis... Det blir jag och mina hjärnspöken som får rastas så svetten lackas (ser ni rimmet? arbetsskada??). det blir även jag och mina hjärnspöken som gör entre för beach 2009 ;)

Har byxorna blivit större (av för mycket användning) eller har jag kanske blivit lite mindre?? Får ta och testa med några andra byxor för att kontrollera...

Jag vet att jag borde fortsätta att äta på det sätt jag gör. Jag äter bra och jag rör på mig, vad mer kan jag egentligen begära? Men däremot undrar jag varför allt gott alltid låter vänta på sig? Varför ska det ta så fruktansvärt lång tid att bli smal? Det kanske är så att långsamt viktminskning håller i sig i längden men å andra sidan vet vi ju inte om det fungerar på mig... Förra gången jag GI:ade gick jag ner 7 kg pang bom men de har jag gått upp med råge... var ligger problemet?? Jag känner att jag börjar bli irriterad och irriterad och ledsen och arg och allt ni bara kan tänka er i negativ bemärkelse. Sen är jag även en sån som inte klarar av att gå omkring hungrig så några så drastiska åtgärder kommer jag inte att ta... även om jag skulle vilja...

Jo då, jag har skött mig ganska så bra, -0,8 kg på en vecka. Varför ska det ta så lång tid att gå ner i vikt? Första veckan när jag gick ner 1,7 kg, det var ju toppen roligt. Nu segar det sig jamen nånting... På fyra veckor har jag gått ner 3,1 kg och det känns ju som ingenting. Jag märker ingen som helst skillnad på kroppen, trots nästintill dagliga prommisar. Ok jag vet att muskler väger mer än fett men även om det är så brukar kroppen kännas mindre eftersom kilona försvinner. Det gör inte min... vad gör jag för fel? ska jag börja om och totalt skippa alla kolhydrater för att det ska ge mer effekt? ska det gå i den här takten får jag ju hålla på i evigheter eftersom jag ska ner minst 7 kg till enligt planen...