Efter att jag läst i Christinas blogg om hennes systers släktforskning blev jag jätte sugen på att själv börja forska lite. Det skulle vara jätte spännande att se vad som har hänt inom släkten under alla tider. Vem vet, kanske är vi av en finare ätt eller härstammar från någon fuling. Jag tror helt klart att jag ska försöka ta mig iväg någon dag och intervjua farmor och mormor, kanske kan de komma med något matnyttigt. Kanske kan jag komma igång ordentligt och få lite ordning och reda på släktband...

Jag har även en liten fundering på att fara till farmor och få henne att berätta om sitt liv. När jag var liten sov jag jätte ofta hos farmor och farfar. På sommaren när vi var på stugan i Tröndön så sov jag och farmor alltid i lillstugan på gården. På kvällarna berättade hon om när hon var ung. Jag tyckte redan då att det var jätte spännande. Farmor var jätte duktig på att berätta och beskriva. Hon levde ju i en helt annan generation och de hade ett helt annat liv än det vi lever idag. Snart dör det ut och vem ska då minnas om inte vi kan återberätta...

Av mormor har jag tyvärr inga speciella minnen. Jag har aldrig sovit där som liten eller varit där ofta för den delen. Det var liksom jag och farmor...

Sen kan jag ju inte säga annat än att det är en liten dröm att kunna skriva, forska och berätta. Att göra det på ett sätt som är fängslande och intressant. Aningen inspirerad har jag också blivit av Camilla Läckbergs böcker. Speciellt Tyskungen där Erica i boken forskar runt sin egen mamma och hennes historia. Riktigt spännande.

Jag startade just en tvätt. Tänkte jag skulle tvätta mina älsklingsjeans så det går ihop sig igen samt att det skulle vara trevligt att hitta ett slut bland all tvätt. Sagt och gjort. Maskinen är igång och allt är frid och fröjd. Tittade just ner på mina ben, gissa vad jag ser. Jo helt riktigt, jag har på mig mina älsklingsjeans... Det är inte första gången det här händer. Samma sak hände för någon dag sen men då hade jag inte på mig byxorna utan de bara låg i badrummet och väntade på att hamna i tvättmaskinen tillsammans med allt annat. Vad beror detta på?

Jag har tillbringat förmiddagen med att surfa runt och titta på olika maträtter. Jag har idétorka... Jag såg mycket gott men inget som jag kommer att tillaga. Först och främst känner jag min sambo för väl för att ens testa vissa saker och andra rätter innehåller sånt som jag aldrig har hemma och förmodligen finns det inte att få tag i på byn... Jag vill hitta något som är lätt och enkelt. Går fort att  tillaga, är gott och kolhydratsnålt. Inte det lättaste kombinationen kan jag lova... Med andra ord, alla förslag på recept mottages med glädje.

Väckaren ringde för 20 minuter sen. Jag gör starka försök att få ordning och reda på dygnet, det går sisådär. När jag jobbar så få timmar säger inte kroppen ifrån i lagom tid, och förståndet för den delen verkar lysa med sin frånvaro. Alltså sitter jag uppe halva nätterna... Men jag tror det blir fason på mig nästa vecka när jag börjar jobba heltid igen.

Dagens planer har jag inte riktigt bestämt. Jag skulle behöva göra som igår och ta en prommis direkt på morgonen. Det var faktiskt riktigt skönt. Annars skulle jag behöva fara till Piteå eller Luleå och fixa mig ett pass. Jag har hört att det kan vara bra att ha om vi ska komma oss iväg utomlands. Just nu känns det lite halv möttot...

Visst gör ni nu era sit ups? Här kämpas det på. Jag gör ingen jätte mängd, än i alla fall men 25x2 är i alla fall bättre än inget. Beach 2009 står på agendan!!! Nu finns det inga undanflykter!! Vattnet flödar, både in och ut. Det känns som att kroppen renas från onödigheter. Riktigt bra faktiskt. Jag tror däremot att jag har fått tillbaka en av mina gamla laster. Jag tuggar tuggummi mest hela tiden. Det smakar gott och känns fräscht i munnen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt... men det känns som att det kvittar. Vet ni förresten om att det står sockerfritt kosttillskott på förpackningen. Hur fult är inte det? Det är ju inte precis någon mättande känsla att tugga och tugga och tugga...

Ännu en dag börjar lida mot sitt slut. Och där kom poeten i mig fram ;)

Linus gillar inte att bli lämnad på förskolan för att direkt gå till vilan. Han är fullkomligt rosenrasande, börjar redan när vi ska åka med att han inte vill fara till Haren. Nu har vi bestämt att jag ska lämna honom innan lunch så får vi se hur det funkar. Det handlar bara om onsdag och torsdag. Nästa vecka går jag på ett vik på heltid i åtta veckor. Hyfsat skönt att veta vilka tider som gäller ett bra tag framåt. Jag antar att jag måste kontakta arbetsförmedlingen också men jag vill inte att de ska avskriva mig för då lovar jag att a-kassan kommer att tjabbla till det för mig när jag är tillbaka i svängarna igen. Spelar det egentligen någon roll om jag fyller i att jag jobbat heltid på kassakorten i åtta veckor? Jag ser liksom inte problemet...

Jag bläddrade igenom min kalender idag. Jag ska snart till frissan igen men jag känner inte riktigt att jag är i jätte behov så jag funderar faktiskt på att skjuta på det en månad till eller så. Oftast när det är dags för mig att fara till frissan så brukar håret vara något i likhet med svinto. Inte läckert någonstans, men nu är det inte så utan känns precis som vanligt. Tanken är trots allt att håret ska växa ut och håller jag på och klipper mig hela tiden så tar det ännu längre tid har jag hört rykten om... Det tåls helt klart att fundera över...

Intag.

Frukost: fiberhavregrynsgröt med linförn och äppelmos

lunch: naturdiet bar

Mellis: 3(!!!) rostade (utan socker) och pepparsalami

middag: korv, fullkornsmakaroner, purjolök, morötter och majs i en enda salig röra. var riktigt gott faktiskt. stoppade in allt i ugn med lite grädde och peppar. snabbt och enkelt.

övrigt: fyra bitar mörk choklad

Vilken kick det var att komma ut och röra på sig såhär på förmiddagen. Det ska jag försöka göra till vana när tid och möjlighet finns. Nu känns det som att jag kan ligga och slöa i soffan hela kvällen om jag så vill utan att få dåligt samvete. Å andra sidan med tanke på hur mitt humör har varit sista dagarna kan det mycket väl hända att det blir en prommis ikväll också, det brukar lätta. Om jag bara visste vad det är som gör mig på dåligt humör... kan det eventuellt vara att jag behöver jobba mer, alltså att jag är understimulerad på något sätt? Trots att det är helt underbart att ha massor med tid för Linus. Hade jag varit helt säker på att jag inte skulle jobba mer än mina 25% så hade vi kunnat fara iväg och hitta på något. Men nu får vi åka så långt för att göra något ovanligt. Varför kan det inte finnas värsta utbudet på aktiviteter här i Älvsbyn?

Jag råkade stå på vågen idag. Jag vet att det mestadels är vätska jag förlorat men rackarns vad glad jag blev!! :) Nu börjar det likna något., trots att jag åt pizza igår. Jag blev så peppad att jag har bestämt mig för att jag och Linus ska gå en prommis direkt efter frukosten som snart ska serveras. Han ska få sitta på boben och jag drar, även om jag hatar att dra just boben. Den är tung! Men i alla fall så känns det som att då gör jag två goda järningar, Linus får frisk luft och jag får röra på fläsket. Det är ju helt enkelt toppen.

Föresten, jag har börjat göra lite sit ups på kvällarna. Inge jätte mängder men dock. Jag kommer ihåg innan jag skulle ta examen efter trean i gymnasiet så var jag helduktig och gjorde 30x3 sit ups varje kväll i några veckors tid. Jag hade också en väldigt smärt och fin mage. Förvisso tränade jag sex dagar i veckan också så det gjorde väl sit men i alla fall. Det känns bra och det är det viktigaste.

Oh vad jag känner min sambo väl. Mycket riktigt blev det pizza till middag. Jag var vrålhungrig och vräkte i mig typ hela, Linus fick en liten bit och kanterna lämnade jag men till det hela drack jag en coca cola... Det var gott just då, speciellt med tanke på hur otroligt hungrig jag var... Sen kom irritationen. Jag vet inte riktigt vad det är med mig, jag känner mig mest arg och irri hela tiden och jag vet inte på vad eller varför... Känns helt onödigt att gå omkring med denna känsla och slösa energi på den när jag kan använda den till något bättre. Gick i alla fall ut en prommis nu ikväll. Det var skönt. Däremot har jag ommit i en fas när det inte är riktigt lika roligt att gå själv. Mia jag saknade ditt sällskap!! Men jag gick i alla fall ca 45 minuter. Tänkte det skulle ta drygt en timme eftersom jag gick längre än jag brukar men icke...

Förresten är det någon som vet hur mycket man förbränner av att gå en rask prommis i en timme? Det skulle vara intressant att veta...