Jag blir lika förvånad varje gång. Att jag aldrig lär mig. Jag har ändå skött denna syssla i evigheters evigheter och ändå blir jag lika förvånad varje gång. Manicken jag pratar om är dammsugaren. Den vi har brukar suga som en förtidigt född bäverget, alltså knapt nå alls. Svärmor har klagat både en och två och tre gånger... Så idag när jag äntligen tog mig för tvättstugan kom jag på att jag kanske ska byta dammsugarpåse. Rackarns vilken skillad det blev. Det blev sånt tryck, eller sug. Jag har aldrig varit med om dess like. Helt underbart. Allt skit som låg på golvet, sand och jord och sånt från Dennis jobbar skor, är totalt borta. Jag tror till och med det går att gå där barfota utan att få med sig en hel sandlåda med sig ut... De ni, det kallar jag grejer.

Jag behöver en time out från mig själv. Idag har jag observerat mig själv och insett att jag stressar hela hela tiden. Enda gången jag sitter stilla är när jag är framför datorn (kanske därför jag skriver så ofta...). Idag har jag verkligen inget att stressa över, inga måsten eller Linus att ta hand om. Det är bara jag jag jag. Ta som exempel nu när jag var ner på byn. Jag tänkte titta lite i affärer och handla något ätbart. Jag snurrade som hastigast igenom affärerna. In på konsum, in på ica, in på konsum igen, för att få tag i det jag ville ha i matväg. När jag väl kom hem kastade jag i mig maten. Mitt i en tugga kom jag på att jag skulle hänga tvätt och starta en ny maskin så jag lämnade maten. När jag sätter mig igen kommer jag på att jag ska testa jeansen jag lånat hem men bestämmer mig för att äta klart först. Jag kastar i mig maten, gigantiska tuggor där jag knapt känner smaken. Testar jeansen, kommer fram till att jag gillar de, av med de. Plocka undan maten och nu sitter jag här. Helt utpumpad. Jag försöker intala mig själv att det är läga att lägga mig i soffan och läsa. Försvinna någon annan stans för en stund. Leva någon annans liv och bara föras med.

Som vanligt när jag ska städa och fixa sånt där som jag tycker är lite mindre roligt hamnar jag framför datorn för att fixa och trixa...

och som vanligt har jag väldigt roligt också. Tänk vad mycket det går göra och ännu mer om jag bara hade photoshop...

Idag får jag en dag helt för mig själv. Nu är Dennis och Linus ute med fyrhjulingen. Kl 12 ska de iväg och bada i Boden och efter det, kl 16 ska de se Mora Träsk. Så vad ska jag göra av all denna tid? Inte speciellt mycket, jag är fortfarande tung i huvudet men tänkte försöka få lite ordning och reda här hemma. I och för sig plockade Dennis bort allt som var framme igår men jag tänkte gå på tvättstugan. Den har verkligen sett sina bättre dagar.

Tro det eller ej, nu på morgonen sa Dennis att vi borde ta tag i rensning där bak i stökrummet. Vet ni hur otroligt lycklig jag blev?!! Rensa är antagligen en av de saker jag tycker bäst om :) Det blir ordning och reda och förhoppningsvis massor med mindre prylar. Tänkte att förhoppningsvis kan jag måla och och strukturera om i förrådet, sätta upp lite fler hyllor. För tillfället är det kalabalik och ser ut som en bastu. Med vita väggar kanske det känns lite större och för den delen ochså betydligt ljusare. Yes, me like!!!

Nää nu är det läge för mig att göra ett ryck. Sätta igång musiken på datorn så det sjunger om det och röja!!

Egentligen borde jag gå och sova nu. Känner fortfarande ett dovt dunkande i huvudet. Det är dock betydligt mycket bättre. Tre timmar sova middag gjorde susen. Lite trött känner jag mig men just den här stunden på kvällen är så otroligt skön. Linus sover sen flera timmar tillbaka. Dennis har lagt sig och det är bara jag. Det enda som höra är mina egna andetag, surret från datorn samt tangenternas knapprande. Kvalitetstid för Mona kallas det.

Middagen på Älvsbyns finaste restaurang var väldigt trevlig. God mat var det också. Enda som kunde gjort middagen ännu bättre skulle vara total renovering av restaurangens insida. Det ser fullkomligt förskräckligt ut där inne. Mörkt och tråkigt. Taken är mörka med "guld" lister. Väggarna är bajsbruna och senapsbruna. Vissa partier är målade med svamp, ni vet sådär duttigt. Gardinerna är antagligen från tidigt 80-tal. Överblommig i murriga färger. Älghorn finns på väggen och lamporna är förskräckliga. På borden ligger en glasskiva, som för den delen aldrig ligger på plats. Under glasskivan är det pappersunderlägg, som ligger både kors och tvärs. Mellan borden är det ingen vanlig och neutral skiljevägg. Nää de har minsann slagit till stort och klätt skiljeväggarna med plastblommor. Ni vet sorten som är totalt plastig. Helt tragiskt. Lite fix och trix av en kvinnlig hand skulle verkligen kunna göra susen. Det skulle blir så otroligt mycket trevligare att äta där. Jag menar maten är det inget fel på, men vi äter ändå med ögonen och då är det inte endast maten vi tittar på.

Efter långt övervägande, funderande hit och dit. Ångest attacker mellan varven, lidande och pinande har jag alltså en bild på min mage... Jag tänkte som så, genom att visa den så förstår nog mina läsare att jag inte är i mål än. Ok jag är inte tjock men jag är inte smal heller.

Den är långt ifrån att vara i närheten av Jessicas mage trots att vi har ungefär samma vikt. Det som gör den stora skillnaden är att hon är ca 7 cm högre över vattnet än jag... Men snart kommer även jag i mål. Peppat som bara den är jag!!!

Förstår ni min skratt attack när jag såg detta?!!! :)

Hanna sitter alltså och stickar!!! Riktigt duktig är hon också. Hon har stickat jätte fina vantar. De har långt skaft så det blir ingen glepa mellan vanten och jackan, toppen tycker jag. Hon skulle även sticka till sin älskade moster om jag bara köpte hem garn :)

Strax innan klockan 9 på morgonen hände något. Helt plötsligt tappade jag synen på högra ögat. Strax efteråt började det blixtra i huvudet. Snabbt som attans tryckte jag i mig lite tabletter. La mig i sängen under täckte med Linus, som såg på Bondgården, och blundade och hoppades på bättring. När jag skulle skjutsa iväg prinsen såg jag någorlunda men när jag kom hem igen blixtrade det i huvudet och illamåendet var ett faktum. Jag blev tvungen ringa och säga att jag inte kunde jobba även om det endast var ynka tre timmar. Så nu har jag sovit som en gris i tre timmar. Jag mår inte riktigt lika illa, synen är tillbaka men dock dunkar det fortfarande i huvudet omän inte riktigt lika starkt.

Jag minns inte sist jag åkte på ett migränanfall, det är flera år sen. Jag misstänker att jag har sovit för lite på sistone, kanske stressat en hel del. Kroppen säger ifrån...

Nu ska jag iväg och hämta hem prinsen. Köpa något att äta, har som sagt inte ätit sen frukost, och sen blir det sängläge igen. Hoppas jag mår bättre till ikväll så jag orkar gå på middagen...