Jag har gjort en tragiskt upptäckt. Jag hoppas innerligt att det är något tillfälligt och som inte kommer visas sig igen. Jag har rynkor runt ögonen. Jo visst, jag vet att alla har någon rynka här och där men det ser ut som att jag har fått fler. Det är helt tragiskt. Jag menar, jag känner mig ju helt ung, inte en dag över 23 iaf, och ändå har detta inträffat. Hur kan det komma sig? Har tiden verkligen sprungit ifrån mig så totalt att jag inte hunnit med att se de förändringar jag genomgått?? Visst att vikten har gått upp och ner de senaste åren men det beror ju mest på min extrema lathet att ta tag i det hela och skärpa mig med intag. Helt enkelt se till att intaget inte är mer än vad jag gör av med, ska bara hitta motivation för det... men det var ett sidospår. Jag tycker jag är så duktig och smörjer in mitt ansikte, använder enkom ögonkräm och allt och ändå händer detta. Kan det vara ännu ett dåligt DNA arv som jag bär med mig? Måste höra med mamma och pappa när de började bli rynkiga. Oj oj oj, var är min värld på väg??? 

Håller jag på att bli gammal, eller handlar det om åldersnojja???

Vilken trevlig dag vi haft. Vaknade av att mobilen sa klick, det var Lina som undrade om vi skulle med till Storforsen. Efter lite hattande hit och dit så kom vi oss iväg. Gissa om det var förväntansfulla killar?! Det var så spännande att titta på allt vatten, och aningen nervösa mammor när de små liven springer fort som bara den (och verkar ha knäck i öronen mellan varven). Det är så fridfullt där uppe. Iofs att vistas på vackra platser är oftast fridfullt, beroende på sällskapet. Jag gillar inte att vara med stressade människor som inte har ro att insupa atmosfären och bara njuta av allt det vackra. Vilken tur att Lina och Elliot också tycker om fridfullhet. Picknick blev det och det var super gott. Tänkt att det alltid är mycket godare att äta en vanlig macka ute i naturen istället för hemma vid köksbordet. Kanske borde jag skriva en avhandling om det...???