Jag som tänkte att jag skulle hitta på någon ny och spännande omröstning. Tyvärr visade det sig att min fantasi har åkt på semester. Tror det var någon öknen, det är nämligen total torka. Jaja, vem vet, det kanske kommer ett regnoväder så den återvänder. I alla fall blir lite lätt fuktig.

By the way, jag älskar mina nya jeans. Problemet är bara vad fan tänkte jag när jag käpte dem?!? Antagligen tänkte jag att trots att jag gått ner i vikt har jag inte blivit smalare. Jag tog ändå en storlek mindre än jag brukar. Redan då kände jag att de var lite stora i midjan men det är ju skönt när det inte väller ut. Nu måste jag dra upp dem titt som tätt för att inte visa hela brevinkastet... Alltså, jag hade klarat mig med ytterligare en storlek mindre (kan hålla en näve mellan magen och jeansen) men min hjärna hänger inte riktigt med, förstår inte riktigt vad det är som händer. Eller också är det ögonen det är fel på...

Food.

Frukost: fiberhavregrynsgröt med äppelmos

Mellis: nutrilett bar

Lunch: grönsaker, 2 potatisbullar och sylt

Mellis: naturdiet bar

Middag: räksallad med skagendressing, cola light

Övrigt: apelsin

Jag köpte mig en skvaller tidning igår, Hänt Bild. Jag tycker det är trevligt att läsa om andras liv mellan varven. Hur som haver var det ett reportage om Jessica Simpson. Säga vad man säga vill om henne... 2004 skiljde hon sig och rasade därmed i vikt. Till sin 160 cm över havet vägde hon 48 kg. Bilden de visar i tidningen var inte vidare smickrande. Hon ser ut som ett skelett med skin på. Brevid denna bild är det en annan bild frå 2008 där bruden väger 63 kg. På ett år har hon ökat 15 kg, enligt tidningen... den bilden tyckte jag inte heller var vidare smickrande. I och för sig beror det nog inte endast på vikten, utan även vinklingen av bilden. Men jag måste ändå fråga mig, varför inte ett mellanting? Fast det är klart, med rett summa pengar på banken och rätt kontakter fixar det mesta sig i en handvändning. Det är inte som i min vardag där varje kilo är en kamp...

Så vad drar jag då för slutsats av detta. Jo, jag kan inte säga att jag ska väga si eller så mycket. Därav kommer jag att avsluta min omröstning. Av de som röstat tycker folket att jag ska väga någonstans mellan 54-60 kg. Vi får väl se när känslan nu-trivs-jag-med-min-kropp kommer. När den kommer ska vi ha fest!!!!!! :)

Var som planerat förbi hos Malin idag. Det visade sig att jag var totalt tryck lös. Hon försökte och försökte men hittade inget tryck på mig... Övertrycket låg någonstans runt 100 men undertrycket existerade inte alls... Inte underligt att det snurrar och har sig...Med andra ord, jag måste ringa och ordna så jag får trycket uppkollat, ordentligt.

Innan Linus var jag förvisso också en lågtryckare men då kände jag inte av det, inte när det var högt heller för den delen. Men nu som sagt...

Ja så var det tisdag igen. Alla vet numera vad tisdag innebär. Dagen före dagen vägning... Känns alltid lite tungt  såhär dagen innan (haha kolla in det roliga i den här meningen). Känner mig inte riktigt på topp. Kanske lurar det en liten förkylning... Dagens plan (som egentligeninte existerar eftersom jag inte vet om det blir jobb eller inte) är i alla fall att dricka mängder med vatten. Är lite lur om att det blir sallad från Centrum till lunch eller middag, det skulle vara gott gott... så då är nästa fråga vad familjen ska få äta...

Förresten, det märks att Dennis är hemma igen. Linus är självklart överlycklig :) och grejer ligger utspridda lite här och där. Inte för att det var kliniskt bortplockat när Dennis var borta men betydligt snyggare. Är det endast på grund av honom det blir stök eller är det jag som inte orkar med att hålla ordning när han är hemma???

Som jag skrivit tidigare var fredagskvällen en hit. Många skratt och roligheter, helt i min stil!! :) I början av showen, tror det var Måns som var på scen, så snackade han lite med publiken. Kollade in vilka som var där. Hittade ett par han tyckte såg kära ut, vilket de också var. Det går över! säger han... :) är det så? Hur känns det att leva med någon i evigheters evighet? Är det alltid ett ständigt pirrande och längtande efter den andra eller övergår det till något annat? Är det samma sak att älska och att vara kär?

Gaaah vilket jäkla tränings pass. Egentligen var det roligt, och inte jobbigare än vanligt. Problemet var att mitt blodtryck levde rövare med mig. Det snurrade och hade sig mest hela tiden så jag vågade inte ta ut mig ordentligt. Vid ett tillfälle var jag till och med tvungen att be om en dextrosol i hopp om att det skulle kännas bättre. Tror inte riktigt att det fungerade på mitt problem...

Maten idag.

Frukost: fiberhavregrynssgröt med äppelmos

Mellis: naturdiet rtd

Lunch: grönsaker, stuvade mackisar och stekt korv

Mellis: nutrilett bar

Middag: proteindrink och två havreknäcke med smör och kräftstjärtar

Övrigt: en destrosol och en apelsin

Snart dags för träning. Härliga känsla!! Visst, jag erkänner att det känns lite halvtungt att fara iväg men eftersom jag är inställd på det hela så är det bara att acceptera läget. Jag vet att endorfinerna kommer bara jag är på plats, musiken börjar och pulsen ökar.

Jag råkade köpa hem fel proteinpulver. Det jag har nu smakar inte i närheten lika gott som det jag brukar ha. Ruskigt tråkigt men men... tänkte försöka stå ut ett tag till annars får jag beställa hem det rätta.

Lite irri är det. Jag har inget jobb imorgon. På sätt och vis är det ju skönt att vara hemma men eftersom det inte är helt och hållet säkert måste jag ändå upp och vara klar till 07.30 utifall att jag blir utringd. Annars blir det en hemma dag för mig och Linus. På eftermiddagen tänkte jag åka förbi Malin. Surra lite och så hon kan kolla mitt blodtryck. Något galet är det ju...

Nää dags att leta reda på träningskläderna.

Tänk att få byta liv med någon annan för ett tag. I boken jag läser

är det två kvinnor som byter liv med varandra i en månad. Den ena är singel, 35 år och journalist. Andra kvinnan är i samma ålder, gift, två barn och lever flådigt... De är alltså varandras motsatser och testar om gräset är grönare på andra sidan...

Tror ni att det är det? Ni vet det gånger när allt känns ungefär som rävpiss och man inget hellre vill än komma bort för ett tag. Göra något annat. Blir livet bättre? Lär man sig uppskatta livet på ett annat vis? Jag får helt enkelt lsa ut boken så jag får svar... Kanske värt att testa, eller...