Det är lördag. Lördag är stora godis dagen. Så ska det i alla fall vara men ändå känner jag att jag inte klarar av att äta godis. Jag vill men kan inte. Eller är det kan men vill inte... Jag vill inte bli totalt fanatisk så jag inte klarar av att unna mig något utan dåligt samvete. Igår hade jag ruskigt dåligt samvete efter lite fika och saft. Å andra sidan, jag har ett mål jag vill uppnå också. Men kanske är det så att jag inte dör, eller att målet blir förstört, av lite godsaker. Det handlar trots allt om att äta allt med måtta. Men klarar jag av det? Hur kommer jag att må imorgon om jag unnar mig en godispåse ikväll? Jag känner inte suget. Vi har haft främmande idag och trots jätte gott fika som stod på bordet drack jag endast mitt vatten. Jag känner inget behov av att stoppa i mig fika men samtidigt är det något inom mig som säger Mona du får unna dig! Det är inget fel i att äta lite godsaker någon enstaka gång. Kanske är det så också. Det viktiga är väl att de kalorier jag får i mig ska förbrännas. Sen kommer nästa fråga. Är det så att jag äter för lite och resultatet blir att jag känner mig trött? Eller är jag trött för att jag jobbat mycket och det blivit sena kvällar? Visst känner jag hunger mellan varven men då dricker jag vatten. Tidigare skulle jag unnat mig något men inte nu. Jag kan ta en frukt men har jag redan ätit mellanmål så skippar jag den frukten...

Idag är det exakt på pricken tre år sen jag blev inlagd på sjukhus. De sa att jag var sjuk, men jag kände inte av det. Mitt blodtryck var skyhögt och det fanns proteiner i urinet. När jag satt hos min bm och pratade och hon berättade om sina misstankar var jag antagligen i chock. Jag förstod inte riktigt vad hon egentligen sa... Antagligen tog det ett ganska bra tag innan jag var klar där inne. Lina som hade skjutsat mig började så smått fundera på om jag hade fött barn när jag väl kom till bilen. Då kom tårarna... Jag var bara i vecka 28, det var ju länge innan min bäbis skulle komma. Hem och packa väskan och äta lite så skjutsade Dennis in mig till Sunderbyn. Tror även han var i chock. Det enda han tänkte just då var att han skulle iväg och jobba... Lina hon satt hemma och läste allt hon kunde komma över utifrån de symtom som jag haft. Enligt henne stämde allt ihop med havandeskapsförgiftning... Jag kände mig inte alls sjuk. Visst att jag var lite svullen och så men det hör ju till med en graviditet, speciellt när jag gått hemma hela sommaren och just har börjat om att plugga. Hela sommaren hade jag bara tagit det lungt och stilla, gjort det jag kände för, sovit när jag var trött men när skolan började hade jag andra tider att följa. Det var min förklaring... ändå blev jag garanterad en nästintill gratis vistelse på sjukhus.  Jag tänkte jag ligger väl här och tar det lungt ett tag, sjukskriven, så får jag åka hem om ett tag... så blev inte fallet. Tänk vad ovetande jag var.

Ett litet ord.

Allt blir så fel.

Gör ont.

Hjärtat gråter.

Klumpen växer.

Allt blir så fel.

Ett enda litet ord.

Har jag den duktigaste killen eller vad? Varje morgon när Linus vaknar kommer han till oss (läs mamma).

-Jag lill inta ha pinkbölja.

Så tar han av sig den och går och kastar bort den.

- jag lill ha kalsonger.

Efter det ska han ha mys i soffan och titta på TV. Vilket innebär att mamma får en lugn stund framför datorn, eller spegeln beroende på dagens planer. Det är så ruskigt skönt att slippa stressa och bråka på morgonen.

Idag tänkte jag försöka måla lite taklister till kökstaket som vi satte upp innan jul... Solen gör sig känd så förhoppningsvis kan vi vara ute större delen av dagen. Kanske göra lite höst på gården, plocka undan och så. Annars är det inte mycket planerat...

...känns som att det är jag som begått den... För det första, fredagar är lika med fredagsfika på alla förskolor här på byn. Det är ruskigt otrevligt och oartigt att inte smaka... Sen är det även systers födelsedag idag. Jo, jag har smakat även där. För att sona mitt brott lite gick jag hem, det var skönt men känner ändå att jag syndat och ätit onödigt mycket som jag egentligen inte behövt få i mig...

Dagens mat.

Frukost: fiberhavregrynsgröt med äppelmos

Mellis: grillad korvskiva med ketchup och senap

Lunch: sallad, stuvade makaroner och köttbullar

Mellis: äpple och banan

Middag: proteindrink

Övrigt: halvt wienerbröt, halv biskvi (hur 17 stavas det), chokladboll, halv kaka (från långpanna), en tugga chokladtårta samt saft

Jag menar hallå, det är ju bara läsa min övrigt post för att se hur otroligt många onödiga kalorier jag har fått i mig. Vad tänkte jag egentligen? Jo jag tänkte som så, jag får inte bli helt fanatiskt och inte äta något, jag måste unna mig ibland men det känns inte bra såhär efteråt...

Äntligen!!!  Jag har äntligen fått ett svart från a-kassan. Det tog bara tre månader... På torsdag kommer det pengar till mig. Det var minsann på tiden. 39,5 dagars ersättning. Tro mig, då ska det betalas bort en massa saker... kanske handlas lite också :)

Malin, du behöver inte vara orolig!! Bara mina hjärnspöken som spelade mig ett spratt ;)

ont det gör ont...

och alla omkring

de märker ingenting

det gör ont...

Kanske är det som Jessica säger. Jag har blivit lite knäpp!! Jag kan inte hjälpa det. Jag vill verkligen bli smal igen. Och när jag menar smal så menar jag verkligen smal. Jag vill väga som jag gjorde innan Linus, ca 54 kg. Med tanke på att jag bara är 160 cm över marken så tycker jag det är ganska lagom, helst skulle jag vilja väga 50 kg men det målet tror jag inte är riktigt realistiskt. I så fall måste jag nog leva på enbart vatten och eventuellt lite havregryn... men det känns inte så hälsosamt. Jag vill gå ner, men det ska vara på ett sätt som gör att det håller i sig i längden. Sen vill jag också att andra ska se på mig att jag gått ner. Att även de ska tycka att jag blivit smal och fin. Det kanske är ytligt men eftersom jag känt mig fet och ful ett längre tag tycker jag faktiskt att jag är förtjänt av det.